var glaad, var glaaad

Det har blivit en jädrans massa tackande här såg jag just. Julen är väl ödmjukhetens, tacksamhetens, givmildhetens, blablahetens tid, men nu ska jag nog inte tacka på ett tag, kan bli tjatigt. Så, bara några visdomsord som tusanemej ska praktiseras, i hate att ta ut skojsigheter i förskott, men, word: Gläd sig i förskott. Det enda som kan hända är att man var glad i onödan. Hah! Skratta är inte heller dumt. Jag skrattade tyst så jag grät på prologen om lucia i konserthuset i tsim sha tsui i måndags. Skönt för kroppen.

straydogs byebye

En sak kommer jag inte sakna när jag packar min koffert och lämnar hong kong. Herrelösa hundar. Det finns ett gäng som hänger utanför campus. Ja, de är väl säkert snälla, men, jag pallar inte att springa till min springtur i parken och ha hjärtklappning som om jag redan skulle sprungit en timme sprint. Jag vet, det är allmänt känt, jag är till och med rädd för hundar i snor. Koppel.
Lukas bjöd dock på en fantastisk nyhet, i direktdemokratins högborg har det röstats. Inga kamphundar kommer skymtas när jag kommer tillbaks till Zurigo, jag känner mig hedrad!

ingen jul?

Det är pluggperiod här. Jeesez vad vi pluggar. I alla fall. När man behöver ett break i plugget så surfar man runt lite. Idag sökte jag på "knäck utan sirap". Schweiz har nämligen mycket användbara saker, men inte sirap. Ingen sirap alls!
Ett av 16 700 resultat bekräftade det jag fruktat, nämligen att utan sirap blir det ingen knäck och utan knäck blir det ingen jul. Så synd.. Så, plugget får vänta, jag har ett problem att lösa. Jakten går vidare.

larsa was there

Fem fnittriga svenska fröknar var på julkonsert igår. Home for Christmas med A-S von Otter "and her Merry Swedish Gentlemen". Oh yeah. Kändisspottingfaktorn var hög. I egen hög person, Lars Danielsson was there. Bandet inledde med Klinga mina klockor, och Larsa nickar skrockande i takt med en drömlik min. Vi hade bästa platserna, bakom musikerna, med hela publiken i synfältet. Många svenskar där, yes. Och, inte förgäves. Riktigt fin konsert -AS bjöd till allas förtjusning på ett eget enmannaluciatåg, efter pianistens lilla prolog om vad lucia är. En annan musiker förklarade att this is a Swedish instrument called nyckelharpa. And so on and so on... Mycket, bra konsert. Fem stjärngossestrutar av fem möjliga.

thank you hk.

Jag är så tacksam över att jag fick bo här. Det måste sägas! Taack! Till lottningen på international office, tack till min allre bäste L som övertygade mig att ta chansen och kom och hälsade på som en vårvind, tack till mig själv som lyssnade på L och följde en smula intuition, tack till min beloved mother som pushar på mig när jag har små doubts, tack resten av familjen eriksson-johanell som står ut med att jag styr med dem över skype från andra sidan jorden och klagar när jag svettas och fryser och säger att jag älskar dem över ett aningen opersonligt medium, tack min magisterkompis Linn som stod ut med en uppsatskompis på andra sidan jorden, och vi fixade det tusan! "Listan, kan göras lång", mmm. Och detta var på hemmaplan. I hk måste jag tacka många personer som gjort min tillvaro underbar, upplevelserik, underhållande, utstå-bar, uttråkslös, uthållighet när det känts depp (okej, jag tappade mönstret lite där). Jag kommer sakna hong kong mycket mycket. Och, önskar att jag kan komma hit igen. Sentimental på hög nivå just nu. Jag har mindre än två veckor kvar, kan lugnt säga att vi späckar lite nu, mitt i ganska kraftigt tentapluggande ska allt roligt hinnas med. Skoj, och allt enligt parollen- sova kan man tusanemej göra när man blir old lady, lite mer över tjufem alltså.

taaaack!

Gudars, vilket pådrag. Måste tacka alla rara snela hestar som kom ihåg att jag blev gammal. Schyfem år liksom (Carros patentstavning). Taak. Fick en riktig värstingbukett av min söta familj (se ovan), den upptar på alla sätt min vardag, större delen av mitt rum, mitt skrivbord, min doft (?) och då tänker jag naturligtvis på er. Sedan fick jag ett värstingpresentkort av mina snälla hk-friends, taak taak tak! Och en adidasträningströja av en vän, och värsta skidäventyret i Andermatt nästa år av, min bäste. Ååååh. Blablabla. Och så åt vi laxpizza och gudagod efterrätt och rödvin på Alfredos, bara namnet, haha. Då är vi hemma. Det blev alltså en mycket schysst dag.

när första ljuset brinner

Detta är jätteroligt! Jag och min syster firade första advent ihop. Förträffligt. Kowloon Tong versus Campus i Växjö. H tände första ljuset i adventsljusstaken medan jag läste första versen. Det roligaste av allt är att jag gjorde en stenåldersscreenshot med min kamera. På söndag är det dags igen. Haha!

insikt

Idag har jag blivit tillknycklad av två schweiziska tjänstemän. Något säger mig att det är skillnad på att vara utlänning och utlänning. Fan. Här i HK är alla snälla, hjälpsamma. Ring posten i schweiz och inse att människor inte har tid med dig och dina grammatikfel. Jag blir inte bara ledsen, jag blir gråtig. Och telesvarsrösten får mig att associera till en bambatantsstereotyp från sjuttiotalet som tvingade internatgossar att äta inälvsmat. (Hände detta, någon? Har så grymt mycket erfarenheter från den tiden).
Och detta i ett land som jag gillar så mycket. Jag måste fokusera. Tänka på allt bra. Och tänk om det bara hade varit bra. Mmm. Då hade vi ju inte blivit tvungna att åka till.. Whistler?
Träffade min tyske vän Daniel för några dagar sen. Han och hans svenska flickvän praktiserar "fem år tyskland, femtio år sverige". Hmmm. Jag tar in, reflekterar, jajaja.
Puss.

streetwise

Kom på en sak. Det finns en fördel med att gå fel. Då vet man nämligen var man är nästa gång som man går fel. Praktiserat undertecknad. Peace