söndan den femtonde.

Detta är stan.

Häj! Idag skiner solen på snön för hundrade gången den här månaden. Det är helt otroligt. Då ska man stå på ski. Men idag ska L (läs jag) skriva på sin uppsats. Så, då bestämde jag (läs L) mig för att inte åka skidor. I förrgår på fredagen den trettonde vann jag femtio us-dollar genom att delta i en enkätundersökning från universitetet jag pluggade på i Hong Kong. Fantastiskt! Hur mycket otur har man då alla andra dagar?

Resten av kvällen/natten/morgonen spenderades på födelsedagskalas på zurigos coolaste disko aka en gammal gympasal som spelar het musik tills svetten droppar från taket. Där intog födelsedagsbarnet med kanske tretton gäster inte mindre än fem (oh yes) flaskor vodka. Det var en livad tillställning. Vilket i sin tur gjorde lördan den fjortonde till en mindre livad tillställning.

Nu ska jag göra research på om jag kan ta mig hem till trollhättan när det är dags för återträff för högstadieklassen...snacka om hett! Undrar hur många mammor och pappor det finns i den skaran...

inte bitter nej

Lillan Jonas åker till Fjunäsdalen med sin livspartner istället för att ha sportlovsmys i Zurigo. Jaja, det var ju synd. Dock kanske inte så konstigt med tanke på att jag per telefon meddelade lillebror att den låga svenska kronan får en spårvagnsfärd i zürich att bli jämförbar med en privatjet-tur till flygplatsen i samedan. Meeen! Jädrigt besviken är jag ju ändå. Fast, nu såg jag precis i min nyinförskaffade agenda "Terminia 2009" att jag har ett appointment mitt i veckan. Köksstolsleverans till hardturmstrasse. So, I'm busy.

För övrigt så kommer följande saker att inköpas om man skulle börja skita sedlar som min kära väninna skulle uttryckt det:

1. racercykel 2. kiteskärm 3. skatingskidor 4. lavinsändare

Sen var vi hemma ja.

meanwhile..

Medan jag står på ski händer det lite på Hardturmstrasse i alla fall. Obs, nu har vi lite mer ordning och till och med tulpaaner på bordet! Och just nu är det ett riktigt vinterlandskap utanför fönstret, fantastiskt, i självaste stan! Hade nu brorsan kommit hit nästa vecka hade jag kunnat dra den blivande fjälljägaren i pulka längs med floden. Eller kanske inte.
Nu funderar jag på om jag kommer hinna övertala mig själv att åka mitt första skating-fristilslopp den här vintern innan det är försent att anmäla sig... Hmmm. Hmmm. En nespresso till och jag kanske mognar i min beslutsförmåga. Tjoflöjt.

gudagott!

Ett utdrag ur min januari-februari-resumé hittills. Jag är bara glad.

Skatingtur Silvaplana-St.Moritz-Celerina inkl. Matratzen-Hang. Detta är helt ljuvligt!

Stark sol i Andermatt med käraste childhood friend Anna, härligt!!

Annan helg i Andermatt, inte lika soligt, men humöret uppe, särskilt efter L:s moon-i-farten som finns dokumenterat och filmat. Ledtråd: Hilini gjorde den varma föregångaren i Whizz, med limegröna långkallingar.

ut med det gamla!

Hong Kong är förbi. Två månader sedan jag skrev här sist dessutom... Vad hände? Hmm. Jag åkte hem till Zürich. Ingen snö, men frisk luft på den schweiziska landsbygden där jag inackorderade mig en vecka. Dagen innan julafton hämtade jag min soldat, som bland annat lekt blindbock på någon av landets konsulatmarker i tre veckor i djupfrysta minusgrader.
På julafton ilade vi med en hybridbil till vår nya lägenhet som blev en fin julklapp, förutom en citrongul kaffemaskin tillika gammal lotterivinst som jag också blev lycklig ägare till. Finanskrisen satte sina spår på olika sätt. Äldsta brodern till L skänkte ett presentkort på en fin middag till en familjemedlem som blev jätteglad tills det uppdagades att middagen skulle intagits för ett år sedan. Shit happens! Julgranen hade inget med krisen att göra, men lite kris var det allt. Trädstycket var en produkt av timmar svävande mellan himmel och jord tio meter upp i luften för L:s fader, som själv såg det hela som ett rutiningrepp inför hedrandet av jesu födelse. Till hedrandet av trädfällaren som lever och mår bra står granen än idag praktfull i stugan.

Sedan swischade vi till Whizzy Whistler på andra sidan jorden, vilket lönade sig tuusen gånger om. Mer om det lilla skidäventyret kan man läsa på lillasyster sköna hilinis sida som även hänger ut familjemedlemmarna i diverse poses.

Tillbaks i Zürich roar jag mig med att ta hand om allehanda sverigebesök, såå roligt! Och åka på alpturné, vilket inte heller är någon blåskåpsskitning. Lyckligt! Andermatt, St.Moritz, Pizol, more to come. Åka längdskidor, testa stighudar, springa i snö och frisk luft. Och, hänga på ikea. Tar mig 35 min att åka till sverige so to speak :)

Mitt transcript från Hong Kong avslöjade att jag kammat hem storpotten med högsta betyget i kinesiska, reespect! En av två i klassen som nöp ett A. Alla (!) var jätteimpade när jag kom hem och berättade att jag kunde fyrtio (40!) kinesiska tecken. Men sen ringde mamma i förra veckan och tyckte synd om mig för att hon hade hört att man måste kunna fyratusen (jäpp) tecken för att kunna läsa en tidning. Jaja. Det ville jag inte ens kunna, så det så. Hm.

Igår träffade vi lite bekanta svenskar och schweizare. Skönt! Kryllar nämligen inte direkt av bekanta ansikten i denna för tillfället gråtrista blåsiga stad. Men! Våren är nog snart här. Och, den inviger vi samtidigt som våran ganska så, ganska så najsa generösa balkong med utsikt över floden Limmat. La Primavera, jag är beredd!

var glaad, var glaaad

Det har blivit en jädrans massa tackande här såg jag just. Julen är väl ödmjukhetens, tacksamhetens, givmildhetens, blablahetens tid, men nu ska jag nog inte tacka på ett tag, kan bli tjatigt. Så, bara några visdomsord som tusanemej ska praktiseras, i hate att ta ut skojsigheter i förskott, men, word: Gläd sig i förskott. Det enda som kan hända är att man var glad i onödan. Hah! Skratta är inte heller dumt. Jag skrattade tyst så jag grät på prologen om lucia i konserthuset i tsim sha tsui i måndags. Skönt för kroppen.

straydogs byebye

En sak kommer jag inte sakna när jag packar min koffert och lämnar hong kong. Herrelösa hundar. Det finns ett gäng som hänger utanför campus. Ja, de är väl säkert snälla, men, jag pallar inte att springa till min springtur i parken och ha hjärtklappning som om jag redan skulle sprungit en timme sprint. Jag vet, det är allmänt känt, jag är till och med rädd för hundar i snor. Koppel.
Lukas bjöd dock på en fantastisk nyhet, i direktdemokratins högborg har det röstats. Inga kamphundar kommer skymtas när jag kommer tillbaks till Zurigo, jag känner mig hedrad!