Hong Kong är förbi. Två månader sedan jag skrev här sist dessutom... Vad hände? Hmm. Jag åkte hem till Zürich. Ingen snö, men frisk luft på den schweiziska landsbygden där jag inackorderade mig en vecka. Dagen innan julafton hämtade jag min soldat, som bland annat lekt blindbock på någon av landets konsulatmarker i tre veckor i djupfrysta minusgrader.
På julafton ilade vi med en hybridbil till vår nya lägenhet som blev en fin julklapp, förutom en citrongul kaffemaskin tillika gammal lotterivinst som jag också blev lycklig ägare till. Finanskrisen satte sina spår på olika sätt. Äldsta brodern till L skänkte ett presentkort på en fin middag till en familjemedlem som blev jätteglad tills det uppdagades att middagen skulle intagits för ett år sedan. Shit happens! Julgranen hade inget med krisen att göra, men lite kris var det allt. Trädstycket var en produkt av timmar svävande mellan himmel och jord tio meter upp i luften för L:s fader, som själv såg det hela som ett rutiningrepp inför hedrandet av jesu födelse. Till hedrandet av trädfällaren som lever och mår bra står granen än idag praktfull i stugan.
Sedan swischade vi till Whizzy Whistler på andra sidan jorden, vilket lönade sig tuusen gånger om. Mer om det lilla skidäventyret kan man läsa på lillasyster sköna hilinis sida som även hänger ut familjemedlemmarna i diverse poses. Tillbaks i Zürich roar jag mig med att ta hand om allehanda sverigebesök, såå roligt! Och åka på alpturné, vilket inte heller är någon blåskåpsskitning. Lyckligt! Andermatt, St.Moritz, Pizol, more to come. Åka längdskidor, testa stighudar, springa i snö och frisk luft. Och, hänga på ikea. Tar mig 35 min att åka till sverige so to speak :)
Mitt transcript från Hong Kong avslöjade att jag kammat hem storpotten med högsta betyget i kinesiska, reespect! En av två i klassen som nöp ett A. Alla (!) var jätteimpade när jag kom hem och berättade att jag kunde fyrtio (40!) kinesiska tecken. Men sen ringde mamma i förra veckan och tyckte synd om mig för att hon hade hört att man måste kunna fyratusen (jäpp) tecken för att kunna läsa en tidning. Jaja. Det ville jag inte ens kunna, så det så. Hm.
Igår träffade vi lite bekanta svenskar och schweizare. Skönt! Kryllar nämligen inte direkt av bekanta ansikten i denna för tillfället gråtrista blåsiga stad. Men! Våren är nog snart här. Och, den inviger vi samtidigt som våran ganska så, ganska så najsa generösa balkong med utsikt över floden Limmat. La Primavera, jag är beredd!