sechsilüüt

Idag är det en konstig halv helgdag här i zürich. Man bränner en snögubbe vars huvud är fyllt med dynamit på bål, och ju tidigare huvudet exploderar desto vackrare blir sommaren. Kneeppast med det hela är att figuren kallas för böög som även betyder snorkråka i vardagsmun (eller asså, ja. nej.). Alla får ledigt, hela eftermiddagen, för att titta på en böög som brinner. Tradition sedan 1902. Och, det finns statistiskt bevisat att det alltså stämmer hyfsat med vädret, sjuckt nog. Sedan tågar alla stadens representanter för de gamla zunfthusen, som gamla fackföreningar, skräddarnas, snickarnas och plåtslagarnas företrädarföreningar runt i gamla kostymer och höga hattar. L säger att det är sällskap för inbördes beundran mellan gamla rika släkter. Nåväl. Vi är lediga. Och det är sooolsken! Vi skriver arbete. Jag har tagit mig en paus, jag behöver ju inte vara så produktiv. Det är ju inte mitt arbete. Hej.