I helgen var det alltså vandring. Såå nice! Sviterna efter elva timmars vandring yttrar sig i form av träningsvärk i alla muskler inkl magmuskler. Haa.. Annars var det en härlig helg. Jag såg mitt livs första stenbockar. Har längtat efter det mycket länge och plötsligt, mitt i dimman där vi bara såg tio meter, dis och stenar, stod dom. Två ståtliga bockar med långa horn rakt framför våra näsor. Dagen därpå, när vi gick ner från hyttan där vi åt kvällsmat och sov och spelade fia med knuff på ett ytterst militäriskt sätt, såg vi en hel drös med bockar fast på längre avstånd. Fantastiskt! Vad ska jag nu ha för mål med saker och ting..
Klätterkursen förra veckan var riktigt skoj så jag får väl börja klättra upp på saker nu, kändes nästan lite ledsamt när det var dags att säga tschüss till kursledaren, vår coach, björnen som karin fick säkra trots att hon antagligen väger en fjärdedel av hans fagra matchvikt. Mina orangutangarmar och långben verkar iallafall ha funnit ett passande element. Detta blir kul!
Nu blir det jobb och sen stämövning med orkestern. Om en vecka får sverige se upp!
1 kommentar:
Waou, stenbock minsann!
Skicka en kommentar