let me put it this way

Jaag. Kom hem från Beijing med pollution i näsan. Förkylning som var såhäär nära att försvinna igår, förflyttade sig vidare till stadie croupes. Host host. Tusan.

Nu sitter jag alltså vid datorn mitt i natten av den enkla anledningen att jag inte vill riskera att väcka min roomie med hackehackspetthosta som jag tror har förmågan att komma när man sover som djupast. Snacka om att skjuta problem framför sig...Eh! Jaja, jag är på väg ins bett. Sedan har jag även varit på väg att blogga hundra gånger, men, ska fixa in beijingbilderna mm. Och ha något käckt att skriva. Denna veckan har the topic lines i min hjärna varit bland annat följande, vilket inte kändes berättigat att fördärva mina (2-3) läsares dyrbara tid med:

Poängräkning. "Om nåågon på denna våning där jag bor, tillåter sig att använda sitt asiatiska falsett/nasal-läge på rösten en sekund efter klockan elva så ringer jag vakten, varvid denna student kommer tilldelas sex poäng. Tio poäng till and this person is out of TweetyTwelve (namnet på vår ädla våning tolv). Muahhahah." (Detta har jag dock ej haft modet till än, alltså inget befogat bloggtopic).

Andning. "Hur tusan ska jag kunna andas när jag är helt tilltäppt, ska sova, stänger munnen för att jag inte vill andas kall luft och aldrig i livet tänker gå till chinese medicine centret som jag anar är målet för den sarkastiska krönikan i Hong Kong Magazine som varje vecka listar "most probable reasons that you'll die this week" angående tungmetallshalten i naturmediciner. No-go!"

Upptining. Efter Peking var vi redo för lite fisljummet väder igen, eftersom vi ju faktiskt hann frysa en hel del där. Men nej. I Peking hade vi den lyxen att när vi var inomhus så fanns det värme, och täta fönster. Här tillbaks i HK påbörjades alltså desperat projektet "cheap blanket" så att jag åtminstone med sockar, helt underställ och linne skulle kunna vakna angenämt och inte för att det var dags att göra åkarbrasa.

Fruktätarräkning. C-vitamin är ju bra. Veckans fråga var mer om det kunde gå till överdrift. "Fyra apelsiner om dagen boorde man ju bli frisk som en nötkärna på. Or?" Choklad verkar dock inte ha funkat än, men så måste man ju ha ett ganska omfattande empiriskt material, alltså, en person, mycket choklad? Ps. Hersheys Kissables har kommit till HK. Fantastiskt! Som nonstop, men det som gjorde att nonstops förblev något som man bara åt hos farmor, eller när det satt fast på kristalliserat pepparkakshus var det faktum att det var mörk choklad inuti. Kissables, damer och herrar, har mjölkchoklad inuti! Som m&m:s fast utan nötter. Och någonting med en puss, hmm.

Nedräkning. Jag har sannerligen fyra. Veckor kvar här. What? Vad hände här? Om fyra fjuttveckor står jag och bakar vörtbröd och saffransskorpor i ett kök på den schweiziska landsbygden, tittar ut över barn i skidbacken och skrockar och dricker glögg. Skulle ju sitta fint. Jag längtar! Men, låt mig säga, det känns lite avlägset just nu. Och hur tusan ska jag få hem allt härifrån? Framförhållning måste praktiseras i vilket fall som helst.

Hårslitning. Vi har, jäpp, lyckats pricka in grupparbete med inlämning och presentationer i tre ämnen samtidigt. Mina HK-killar och jag, here we go again. Och, I can tell, de imponerar inte mer denna gång. De börjar aldrig att förvåna, skulle man kunna säga. Med mig i min kappsäck hem från Asia Pacific packar jag mina lärdomar om "how to negotiate with HK groupmembers" som kan komma till användning när man minst anar det. Sedan har jag även världens sötaste HK-gruppmedlemmar i en annan kurs. Nåväl. Ekvationen lyder kaffe plus kaffe (plus gingerbread imorrn kanske, det är ju advent om en vecka, sjukt enough!)

Längtning. Min alldeles bäste har det ädla nöjet att få inviga sina skidor för säsongen imorgon! I Zermatt, av alla ställen. Jag tuppar av. Lukas, och skidor, och inte jag. Om fyra fjuttfjuttiga veckor kommer jag hem, läängtar kruppmycket. Om fem veckor får jag dessutom åka med alla mina älsklingar till Whistler! Det får mig också att tuppa av lite. Whiiii! Jag får flyga långflyg med L och min familj för första gången, this rocks, inte sitta själv och roa sig med chokladpraliner från lufthansa som sin bästa vän. Syrran slår dock rekordet som fick fira nyårsafton alena på väg till Canada förra gången, dra på trissor. Nu är vi tillsaaammaans, lite käckt.

Och nu ska jag sova störtskönt heela natten. Skön kväll till europa. Puss!

jag är tillbaaka!

Jag vet, ni har längtat (mina två läsare). Beijing var helt häärligt! Solsken och höstvinterväder. Vi njöt, ojojojoj vad vi njöt. Kändes lite ledsamt att åka därifrån idag, men nu är det tusan dags att accomplish the mission här, måånga arbeten som ska in i mina kurser nu...

Ska nog få in några bilder här. Så jag återkommer. Inte jetlaggad direkt (Hela stora tjocka Kina har samma tidszon..que.), men än dock på sömn-minus, hmm undrar varför.

Jag kommer drömma på kinesiska :) (Hah, så klyschigt.) Mingtian wanshang women qu chi fan. Eeh.

ajööken

Nu är vi färdigpackade. Beijing håll i hatten! Jag hade midterm i kinesiska i eftermiddags, passande nog, eftersom jag nu kanske, eventuellt, efter tusen koppar americano-kaffe och ett sönderantecknat block kommer kunna bjuda på några väl valda fraser i pekingankans förlovade högkvarter. Följande scenario skulle kunna utspela sig: Jag öppnar armarna i en inbjudande rörelse på något torg eller dylikt och säger "xianzai nimen shi wo de laoshi!" (nu är ni min lärare). Det får duga.

Kylan har kommit till HK. Vi har försökt identifiera denna drastiska temperaturförändring och kommit fram till att det är som svenskt vårväder, eller precis när vintersäsongen tar slut i alperna och solen värmer jättemycket men det är grymt kallt i skuggan. Vårt rum ligger i skuggan vilket gör att från att ha haft konstant fläkt igång dygnet runt och klagat på svett sover vi nu med underställ, sockar och kall nästipp. Inatt hade jag tusan mössa på mig! Lite överdrivet kan man tycka, men på grund av fläktarnas hål i fönstrena så är det tvärdrag natt och dag. Jag övar alltså för Peking och Whizzan lite...

Häpp. Kvart över fem imorgon bitti ska vi fara mot flygplatsen. Härligt.. Så, ha en trevlig helg alla mina två läsare. Zaijian!

en svensk tiger

En tysk tjej kom fram till mig efter kinesiska-lektionen och konstaterade att "det var jag som var spionen". Pardon me? "Ja, du kan tyska ju." Okej, hon har väl kanske tyckt att det får vara dags att få slut på det här overheard-andet som jag, okej, kanske har utnyttjat ibland bland universitetets flertalet tyska studenter, i utrymmen som hissar och sånt (bra om man vill få reda på vad som händer). Vadå, jag har väl inte undanhållit för någon att jag pratar tyska, det är bara ingen som har fråågat. Eller? Detta går inte under civilkurageplikt eller någon annan det-är-straffbart-att-vara-passiv-regel. Jag skulle snarare råda tyskarna till att sluta snacka så mycket skit. Tiga är tusan guld. Hihi. Synd bara att min franska roomie fattar tyska, där tog fördelarna slut.

men hallåå

Idag var det idrottsdag på sportanläggningen i parken där jag sprang. De tävlade i friidrottsgrenar kunde jag skymta. Jag kunde även beskåda minst fem fullastade utkörningsvespor från pizzahut, KFC och några andra kostcirkelsfrämjande foodproviders vars förare satt och päste i skuggan. När det var lunchtid lunkade collegestudenterna ut och hämtade sina lunchkartonger. But hello! Har de inte läst Love Lofot eller? Likadant är det på roddklubben, där någon brukar få vara hamburgerkurir och proviantera på Gyllene svanen åt nån svältande roddare. Asså. Tacka vet jag mors pastasallad med ärtor tomater och ägghalvor och gräddfil med chilisås. Har nog räddat tre små knattar från många blodsockerfall genom tiderna.

liten konstrunda här ja.

Hong Kong har massor av gömmor. Och vi tar självklart vårt uppdrag, att leta upp dem, på fullaste allvar. Här Mocachina, storlek större lägenhet, men det kan man inte veta innan. Schysst fotoutställning bland annat, och det lilla shoppingcentret Delay No Mall, där vi letade oss in till utställningen bjöd på coola saker. Causeway Bay som är en stadsdel på HK-ön bjöd dessutom på de obligatoriska Singaporenudlarna, vilket alltid får de blivande pekingresenärerna på gott humör!

We like. Elin posar China.

tgiwf.

Tacka gud, det var fredag. What a day! Morgon-tai chi, skräll.. Sedan åkte min japanska vän som är på utbyte från Finland (!), Mio, och jag på utflykt. Biblioteket var typ reserverat för våra tunga böcker men vi hittade ett fint substitut till studiemiljö. Cheung Chau. Min älsklingsresort... Där på stranden tillbringade vi några timmar med näsorna i böckerna, och några minuter med hela huvet i böckerna, strandslumrarminuterna. Sen hyrde vi kajaker, hah, Mio, en gammal wavesurferräv som även snowboardar hade klagat på att hon ville ha äventyr i flera månader. Det fick hon, hehe. Jag kunde inte riktigt tyda hennes ansiktsuttryck när vi tog oss över vågorna för att paddla runt en helt solnedgångsindränkt bergsudde på ön (typ "det här ska hon få fan för"?), men lucky me. Hon tackade mig ca hundra gånger innan vi ens hunnit svepa sportdrycken i surfbaren efteråt...eh? Såå hiimla mysigt! Sen blev det kvällsmat i mitt stammishak under uppsyn av surfer Moses som känner min pojkvän (härligt det här, så familjärt..) och sen båttur hem till HK. Jag hade sovplats so to speak. Sedan, en halvtimma efter hemkomst gjorde vi departure igen, för att fira födelsedag på takterass med medhavd sushi och champagne och en gaanska så nice utsikt över en skyline. Daniel, utbytesstudenten från Tyskland i Växjö, numera adidas-trainee, mötte upp med sina HK-adidas-kollegor och det blev en dejlig kväll. Rödvin hej.