let me put it this way

Jaag. Kom hem från Beijing med pollution i näsan. Förkylning som var såhäär nära att försvinna igår, förflyttade sig vidare till stadie croupes. Host host. Tusan.

Nu sitter jag alltså vid datorn mitt i natten av den enkla anledningen att jag inte vill riskera att väcka min roomie med hackehackspetthosta som jag tror har förmågan att komma när man sover som djupast. Snacka om att skjuta problem framför sig...Eh! Jaja, jag är på väg ins bett. Sedan har jag även varit på väg att blogga hundra gånger, men, ska fixa in beijingbilderna mm. Och ha något käckt att skriva. Denna veckan har the topic lines i min hjärna varit bland annat följande, vilket inte kändes berättigat att fördärva mina (2-3) läsares dyrbara tid med:

Poängräkning. "Om nåågon på denna våning där jag bor, tillåter sig att använda sitt asiatiska falsett/nasal-läge på rösten en sekund efter klockan elva så ringer jag vakten, varvid denna student kommer tilldelas sex poäng. Tio poäng till and this person is out of TweetyTwelve (namnet på vår ädla våning tolv). Muahhahah." (Detta har jag dock ej haft modet till än, alltså inget befogat bloggtopic).

Andning. "Hur tusan ska jag kunna andas när jag är helt tilltäppt, ska sova, stänger munnen för att jag inte vill andas kall luft och aldrig i livet tänker gå till chinese medicine centret som jag anar är målet för den sarkastiska krönikan i Hong Kong Magazine som varje vecka listar "most probable reasons that you'll die this week" angående tungmetallshalten i naturmediciner. No-go!"

Upptining. Efter Peking var vi redo för lite fisljummet väder igen, eftersom vi ju faktiskt hann frysa en hel del där. Men nej. I Peking hade vi den lyxen att när vi var inomhus så fanns det värme, och täta fönster. Här tillbaks i HK påbörjades alltså desperat projektet "cheap blanket" så att jag åtminstone med sockar, helt underställ och linne skulle kunna vakna angenämt och inte för att det var dags att göra åkarbrasa.

Fruktätarräkning. C-vitamin är ju bra. Veckans fråga var mer om det kunde gå till överdrift. "Fyra apelsiner om dagen boorde man ju bli frisk som en nötkärna på. Or?" Choklad verkar dock inte ha funkat än, men så måste man ju ha ett ganska omfattande empiriskt material, alltså, en person, mycket choklad? Ps. Hersheys Kissables har kommit till HK. Fantastiskt! Som nonstop, men det som gjorde att nonstops förblev något som man bara åt hos farmor, eller när det satt fast på kristalliserat pepparkakshus var det faktum att det var mörk choklad inuti. Kissables, damer och herrar, har mjölkchoklad inuti! Som m&m:s fast utan nötter. Och någonting med en puss, hmm.

Nedräkning. Jag har sannerligen fyra. Veckor kvar här. What? Vad hände här? Om fyra fjuttveckor står jag och bakar vörtbröd och saffransskorpor i ett kök på den schweiziska landsbygden, tittar ut över barn i skidbacken och skrockar och dricker glögg. Skulle ju sitta fint. Jag längtar! Men, låt mig säga, det känns lite avlägset just nu. Och hur tusan ska jag få hem allt härifrån? Framförhållning måste praktiseras i vilket fall som helst.

Hårslitning. Vi har, jäpp, lyckats pricka in grupparbete med inlämning och presentationer i tre ämnen samtidigt. Mina HK-killar och jag, here we go again. Och, I can tell, de imponerar inte mer denna gång. De börjar aldrig att förvåna, skulle man kunna säga. Med mig i min kappsäck hem från Asia Pacific packar jag mina lärdomar om "how to negotiate with HK groupmembers" som kan komma till användning när man minst anar det. Sedan har jag även världens sötaste HK-gruppmedlemmar i en annan kurs. Nåväl. Ekvationen lyder kaffe plus kaffe (plus gingerbread imorrn kanske, det är ju advent om en vecka, sjukt enough!)

Längtning. Min alldeles bäste har det ädla nöjet att få inviga sina skidor för säsongen imorgon! I Zermatt, av alla ställen. Jag tuppar av. Lukas, och skidor, och inte jag. Om fyra fjuttfjuttiga veckor kommer jag hem, läängtar kruppmycket. Om fem veckor får jag dessutom åka med alla mina älsklingar till Whistler! Det får mig också att tuppa av lite. Whiiii! Jag får flyga långflyg med L och min familj för första gången, this rocks, inte sitta själv och roa sig med chokladpraliner från lufthansa som sin bästa vän. Syrran slår dock rekordet som fick fira nyårsafton alena på väg till Canada förra gången, dra på trissor. Nu är vi tillsaaammaans, lite käckt.

Och nu ska jag sova störtskönt heela natten. Skön kväll till europa. Puss!