När jag nu är så Zurigo-nostalgisk, undrar hur min älskling, den Ljusblå Faran mår. Sist jag hörde något så hade Lukas tagit den in till stan, eftersom "han var rädd att hans egen skulle bli stulen". Va, är det så man hanterar rariteter som denna? Befogad tanke dessutom, eftersom vi hade blivit av med en av racercyklarna i samma kvarter veckorna innan. Buuuh. Snart ska die Hellblaue Gefahr dock få dela en helt egen parkeringsplats med de andra apostlahästarna. Under tak, innanför lås och bom. Nice!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar