en riktig mara

Marathon ja. På lördan hämtade vi nummerlappen och L köpte sig nya springskor. I grevens tid kan man säga, men det har hänt förr. Det var en perfekt springdag, lite molnigt och ganska kallt på morgonen. När L tog cykeln mot starten kvart över sju gick jag helt oprovocerat och la mig igen. Somna om. Missade därför första genomspringningen och fick cykla sju mil kändes det som för att bli av med mitt dåliga samvete och heja på L vid sextonde kilometern. Efter det var jag dock hans trognaste fan och serverade både cola utan kolsyra de sista kilometrarna och hämtade klädpåsen i mål. Han konstaterade att varje gång jag kommer och hejar så går det dåligt. Thanks. På bilden nedan ser man tydligt att något inte stämde. Rekreationsmenyn bestående av havrekakor, gummibjörnar och kall cola blev inte ens halvt uppäten, stenen reste sig upp från soffan och däckade därefter i sängen. Jag tycker ändå att han var the winner.