Han klarade det, my man! 78 km med hans fötter. Swiss Alpine i davos bjöd på många spännande och svettiga ögonblick. Jag höll igen tårarna när min papps startade kl åtta på morgonen och en gång till när jag själv var inne på raksträckan innan stadion och målområdet... Emotional! Jag var förvånad själv när jag stod i startfållan för halvmaran, trots halsont och ett knä som trasslar då och då. Men, skam den som ger sig. Och jag är så stolt över mina föräldrar som gjorde varsitt marathon och L som tog sig igenom nästan dubbla sträckan, trots olycksskavanker från prag. Vi hade en helschysst davos-helg alltså. Görafint väder.
Nu har jag tydligen blivit massös på heltid. Han kan inte gå, stackarn.
Och jag ska få en lägenhet i skick till våra nattgäster, vilken rööra, och sen ut på landet för kvällsmat på en idyllisk balkong. Bråttom. So....tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar