Som sagt, en av oss dök upp på paddlingen, och det var jag. Uii! Forspaddling var det ja. Liten kristina, stor hjälm, våtdräkt, ett dussintal andra saker och en paddel. "Mm, ja har ju paddlat förut". Tydligen var man tvungen att gå en kurs innan där man lär sig typ landpaddling och sen fyra veckor platt sjö och sen kanske lite räddning och teori och annat görsketanödvändigt (som jag ångrade innerligt att ja inte kunde när jag stod där vid kanten och darrade inklämd i neoprensaker). Men, de var "snälla" att ta med mig ut ändå. Skräckblandad förtjusning, sjukt häftigt och lite läskigt. Jag visste ju ändå att kommer man inte ur strömmen så blir man iallafall stoppad av gallret i Baden, två mil nedströms. Muaaah! Sen kom regnet och åskan i solskenet, heelt magiskt fint från vattnet.
Idag har jag treningsverk på konstiga ställen. Och på den högra axeln bar jag världens tyngsta kajak, och där hade jag inte heller någon muskel nej. Jag fick lära mig att svänga med strömmarnas hjälp och paddla över floden i sidled, svänga med slutna ögon (här briljerade jag -tränaren fick ropa "du kan titta nuuu!") och det hela avslutades med att provvälta och bli ännu blötare. Finemang. Klubben ligger bara ett stycke bort från vårat hus så hade jag haft en egen kanot hade jag väl kunnat slänga i mig utanför dörren, jaja, det är ett kraftverk emellan. Nu får vi väl dock se när jag tar mig dit nästa gång. Den där kursen ser utbokad ut så det var tur att jag var blond nog att gå dit ändå. Tack för denna upplevelse hälsningar i'm bright.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar