Har uppmärksammat att bloggen har haft en läsare som verkar vara någon jag inte känner (och följaktligen tvingat att läsa..) vilket ju glädjer mig, eller skrämmer mig (jfr. brödtext). Men, välkommen, alla ni, kända som okända. "Vi kan ju ta en frågerunda på detta, vad vill ni höra mer om..." :) Skämt. Jag skriver naturligtvis om det som faller mig in. Oavsett om ni vill eller inte...? Givmildhet?
Sedan har jag även uppmärksammat att några andra, mer kända läsare inte verkar tagit inlägget "hej trafikant" på det allvar som egentligen efterlysts. Era skojepellrar. Därför ett litet förtydligande:
Efter att mina fula ord sakta ekat bort, efter att bilen svängt av och därför omöjliggjort en cykel- kontra biljakt, då. Då, släppte det, ondskan och irritationen, och en sjö av tårar som jag aldrig kunnat ana, drog över mitt svettiga anlete och ner innanför mitt cykellinne. Saltvatten. Jag gick av cykeln och gick, trots att L säger att jag inte får gå i cykelskorna för att beläggningarna slits. Grät och grät och gick, gick och gick. Tills jag insåg att inget gjorde ont och att jag inte skrapat asfalt och att det faktiskt inte behöver hända en gång till. Åkte hem, installerade mig i, ni vet vad, med ett stort glas rosévin och något random fernsehprogramm. Peace love and understanding.
2 kommentarer:
ang den oranga pinnen var det symbolisk uttryck för att hilini blev arg och ledsen och komma på nått sätt som jag kan skydda min storasyster på. jag kan inte stå och skälla, jag kan inte ta registreringsnummer eller bryta näsben. men jag kan placera ett extra långt fuck you finger ut från din pakethållare så dom jävlarna håller sig bort.
stackirs gumsi, ät en liden kaga så du blir glad
snart ska vi ha tårtmarathon wiih
love
Amen duuu, klart jag tar dig på allvar, man kan ju bli chockad för mindre! Men det är en naturlig reaktion att förska skojja bort hemska saker som inträffar. Jag är glad att du lever.
KRamen!
Skicka en kommentar