I söndags firades alltså denna pampiga högtid. Tänk Fallens dagar gånger femtio. Minus alkohol. Ett jätteevent med hög mysfaktor. Man ska fira med sin familj. I brist på våra egna tog vi självklart emot kinesen med sitt tagna namn Andy med öppna armar. Det var nog en god gärning. Vi tog med Andy så han fick åka både tunnelbana, spårvagn och båt. Och så åt vi sushi och månkakor i parken där alla familjer samlats. Andy skulle sedan visa oss hur smärtsamt det är att gå på de massagestenar/fakirpartier som finns lite härochdär i parken, jäättehemskt verkade det. Andy såg ut att få tårar i ögonen. Vi provade själva och insåg dock att Andy kanske aldrig fått gå barfota som barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar