springtur.

Min oro för att springa själv i en mörk park i Hong Kong visade sig vara hyfsat obefogad.. Igår var första gången som jag skulle jogga efter mörkrets inbrott och jag föreställde mig att det skulle kunna vara ganska öde. Och inte som i Honolulu-öde, där åtminstone tre polisbilar cirkulerade vid löpspåren för att fånga ev. tjuvar och andra lösaktiga. Näh! Kom upp i parken och fick hoppa upp på kanten för att inte bli helt övertrampad av en hel flock sprintande små asiater med bar överkropp och minishorts. Shit vilket tempo.. Helt galet. Hela parken full av löpare/sprinters... Efter några rundor sprang jag förbi en som låg på marken och mycket riktigt såg ut att ha blivit -översprungen. Det var tydligen universitetets cross-country team som tränade. När jag gick hemåt, ja, jag var nog inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk, så sprang en tjej ikapp mig och ville värva mig till deras women-team. "Javisst", sa jag såklart och fick presentera mig för alla nyfikna kinesiskor och deras något auktoritära tränare, och nu sitter jag här och får äta upp det på tisdag, första träningen... Bah! Vad hände?