piccolo diabolo

Vi har en piccolaflöjt i orkestern just nu. Efter att ha svurit tyst över att det svider i öronen tassade jag och hämtade mina öronproppar, bättre sent än aldrig, och det var inte försent. Jag stör mig riktigt på att de andra bara sitter och inte låtsas som nånting. Känns onödigt att trassla till hörseln pga slarv. Stör mig även på att jag sitter bredvid en fransyska men det är en annan historia. När hon läste en notis som jag gjort i noterna konstaterade hon att (fransk accent) "det härrr ärrr inte tysskha". Ska det vara så svårt att förstå the swedish language liksom? Well well. Jag blev nöjd tillslut, vi kunde sitta på barens uteservering vid elva, fortfarande varmt och det fanns rödvin kvar. Happy end.

Apropå besök ja. Hade en gäst i söndags, den andra gästen som konstaterade att det är scary att gå fram till vår lägenhet eftersom vi har gallergolv utanför dörren, två våningar skiner rätt igenom. Inte en tanke hade vi på det nej. Tycker väl snarare att det är tufft. Annars är det dåligt på besöksfronten hittills, men umgås iallafall med folk, med råge. Det får räknas. Och alla är ju borta pga flygardan på torsdag (örebroslang?). New york, salzburg, o dyl o dyl. Imorrn funderar jag på en bar som heter rimini. Kan vara så att det är ett dam-bad i floden om dagarna och slår om till en touch av mittelmeer och dry martinis om kvällarna. Det skulle vara gaanska så schysst. Hoppas mitt umgänge känner exactly the same.